Varför jag inte tror på Gud

en ateists funderingar

Ett av helveteslärans absurda drag. Och lite om ekopsykologi.

Publicerad 2015-12-18 16:29:28 i Allmänt,

Den klassiska helvetesläran har många absurda drag, men det absurdaste tycker jag är det här: Hur kan någon vara salig i sitt hus om hon vet att det just nu finns en tortyrkammare i hennes källare, där banditer torterar en av hennes vänner. Och hon vet också att detta kommer att fortsätta i all evighet. 

   I händerna på en sadist skulle den saligheten vara förståelig, sadisten njuter ju av att se andra plågas. Men genast när empatin infinner sig, så är också glädjen borta för gott i en sådan situation. 

   Kan man vara sant lycklig så länge någon av ens nära och kära plågas? Det tror jag inte. Vi lider med dem som plågas. En lycka i en sån situation skulle vara helt egoistisk. Religion och droger kan kanske ge ett tillfälligt lyckorus då, men lyckan skulle inte vara sann, och ännu mindre varaktig. 

   Kan man vara sant lycklig så länge vår älskade moder jord plågas intill feber, och miljarder djur plågas i djurfabriker? Det tror jag inte. Jag tror ekopsykologin har mycket att säga till om här. Den ser ett samband mellan de utbredda psykiska problemen, och vår förstörda miljö. Vi måste gå den tunga vägen till helande för miljön om vi ska ha en chans att börja må bra igen. Men det hör man aldrig från psykiatriker. Dom ser sällan de stora sambanden. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars William Larsen

Jag är 33, poet och ekofilosof (dock inte akademisk sådan). Jag är städare och byggmålare till yrket, studerar vid Komvux vuxengymnasium på ABF-huset i Stockholm. Bor hos min flickvän Titti Spaltro i Stockholm centrum. Jag har ett förflutet inom den frikyrkliga väckelserörelsen "Smiths Vänner", av norskt ursprung, som i sin tur har sina rötter inom norsk metodism och pingströrelse, särskilt den s.k. "helgelserörelsen". Vid 17 års ålder bröt jag med rörelsen, och kastades följaktligen (när jag fyllt 18) ut ur hemmet (mina föräldrar är med i Smiths Vänners utbrytarrörelse). Sedan dess har jag varit tidvis agnostiker, tidvis New-Age:are, tidvis halvhjärtad muslim, och tidvis ateist. Till sist slutade jag i ateismen, och jag jag har varit övertygad ateist i tre år nu. Jag är även naturalist. och tror inte på livet efter döden eller på andevärldens objektiva natur. Jag avstår från copyright till allt här på bloggen förutom bilder och citat, texterna här är en del av "public domain".

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela