Det är något groteskt med den objektiva försoningsläran
Det är något groteskt och vidrigt med de kristnas fascination för korset, alltså Jesu korsfästelse, i den vanligaste, objektiva försoningsläran. Det verkar som om dom inte alls är medvetna om att korsfästelse var ett gammalt tortyrredskap, och att det faktiskt, enligt den kristna mytologin, är Gud Fadern som frivilligt offrar sin son Jesus till en tortyrdöd. Detta är oerhört vidrigt, och säger något om de flesta kristnas groteska gudsföreställningar. Gud är ju rena sadisten om allt detta vore sant, som tur är är det bara myter. Men varför i all världen måste Gud låta plåga sin son med ohygglig tortyr för att kunna förlåta världens synder? Varför kan han inte bara förlåta världen rakt av, utan en syndabock som måste torteras?
Jag kan tänka mig att det är denna sadistiska torterargudsbild som ligger bakom medeltidens katolska inkvisition med all dess tortyr, samt bakom "tortyrens återkomst" i USA (tänk på t.ex. Guantanamo). USA som ska vara ett så humant och upplyst land, "det bästa i världen", håller alltså på med tortyr. Läs t.ex. Mattias Gardells bok "Tortyrens återkomst" (Leopard förlag, 2008), så fattar du. Och USA är ett av de mest kristna länderna i det rika väst.
Det är med dessa insikter i bakhuvudet som jag nuförtiden ser på krucifixer och tavlor om Jesu korsfästelse, ja på kyrkor överhuvudtaget. De framstår för mig som monument till en sadistisk tyranns ära, till en hänsynslös diktators ära. Det är underligt att de får stå som sådana, att de inte renoveras till bättre och mer anständigt bruk. Tänk bara reaktionen om Stockholm vore fullt av Hitlermonument och Hitlerkyrkor. Det är den närmaste parallellen jag hittar till monumenten och kyrkorna till den kristne gudens ära.
Sveriges folk och regering, ja hela världens folk och regeringar, verkar för det mesta inte ha fattat hur vidrig kristendomen egentligen är, i dess vanligaste form, bakom de fina fasaderna och de fina orden om kärlek och förlåtelse. Det säger något om de civiliserades avtrubbade moraliska känselspröt, att de kan tåla något så vidrigt som kristendomen i dess vanliga form. Ursprungsbefolkningar eller utomjordingar, skulle kanske, med sina oförstörda ögon, genomskåda ruttenheten, och kanske koppla ihop de kristnes sadistiske gudsbild med hur de civiliserade behandlar de fattiga (främst i tredje världen), barnen (tvingar dom att plågas på skolbänken), de döende och de som vill dö (nekar dem eutanasi) djuren, naturen, och klimatet framför allt annat. Samt för att inte tala om våra efterkommande, som kommer att få möta en ruinerad, överexploaterad värld, p.gr.a att vi koloniserar deras framtid, och stjäl deras resurser, som de skulle behöva till viktigare saker än att bygga motorvägar.
I en gammal kristen känd väckelsesång sjunger man i refrängen "Jag vill älska det urgamla kors". Älska ett tortyrredskap? Sadomasochism, någon? Är inte detta groteskt?
